Hemma hos Yrla

min nya älskling

Av Anna - 2011-02-09 13:09

Pappa Bus var och fyndade lite på Clas Ohlson, lite hyllor till storstädningen av förrådet, lite lådor OCH min nya älskling!


  


Fin va! Man kan göra etiketter med ramar och skuggor och oj vad bra den är!!! Nu är det bara att organisera mera och märka märka märka!   


Jag har redan testkört den i del 2 av omorganiseringen av pysselrummet...


  


Lilleman Bus fick en etikett med sitt namn på, inramat av ett tåg... Klimpen fick en inramad av en krokodil... Sedan kom Lilleman Bus och önskade en etikett som Farmor ska få... han var väldigt noga med hur den skulle se ut...


  

hemma mamma på riktigt

Av Anna - 2011-02-09 09:42

Nu var det ett tag sen, igen... god jul var det senaste inlägget och ja, det var ju ett tag sedan (fast jag har inte hunnit med att städa bort julen i huset än).


Till mitt försvar (hehe) så har jag varit skadad, Lilleman Bus tyckte att mitt ben såg ut som en rolig gungbräda och klev inte av fast mamman skrek i högan sky.

Resultatet blev flera veckor i vila med ett knä som inte gillade att gå i trappor eller sitta böjd på stolar.

Men nu börjar det bli bättre, även fast det idag gör lite ont...


Vad har annars hänt hemma hos yrla... Klimpen är i krypartagen, alldeles nyss bemästrade han tröskeln så nu tar han sig överallt i huset, bäst att kolla så alla grindar är stängda!

Och vi har tagit hem Lilleman Bus från förskolan...

  


Ni som läst bloggen förut kanske minns att jag hade lite tankebry för ungefär ett år sedan när Klimpen kom till världen. Skulle Lilleman Bus få vara kvar på förskolan eller vara hemma med hemmamamman och hemmabebisen? Nu har vi testkört hösten och näää det känns inget bra... Under jullovet har pojkarna lekt med varandra, det har funnits tid till det och ingen har varit sjuk på flera veckor - bara fördelar med hemmamys med andra ord...


Förskolan finns kvar, kompisarna bor runt knutarna och jag har under hösten känt mig mer som en mattant och hämttant än en rolig mamma som hittar på saker i vardagen med sina barn. Klimpen är gladare, Lilleman Bus har blivit en mästare på att använda pottan och dagarna får bli som de blir utan en massa måsten och tider att passa - superskönt!!!



God Jul!

Av Anna - 2010-12-24 12:27

 


GOD JUL!


Jul lugnet har lägrat sig hemma hos Yrla, tomten hittade hit igår kväll med alla klapparna så när Lilleman Bus vaknade imorse låg de där och väntade...


Granen kläddes igår kväll av Lilleman Bus och Pappa Bus, vi kör plastgran så först krävdes montering, Lilleman Bus hämtade verktygslådan och fram med skiftnyckeln och "skruv skruv" på grenarna... 


Köttebullsen är klara, skinkan griljerad och klar och efter pannkakslunchen ska en liten farbror jansson in i ugnen och smaska till sig...


Så vi har det bra i 27 minus och vackraste soligaste vinterdagen, men vi stannar nog inne idag och äter godis, dricker julmust och bara myser... :)

Han pussas!

Av Anna - 2010-12-19 22:57

  

Han kommer emot mig med munnen lite halvöppen si så där... dregglet rinner nedför hakan och under näsan, precis ovanför överläppen, väntar 2 fina snorsniglar från senaste veckans förkylningsomgång... Jag håller i den lilla kroppen och tar emot dregglet, sniglarna och all kärleken... Klimpen har lärt sig att pussas!

Dag 2 - Min första kärlek

Av Anna - 2010-11-16 09:24

  

bilden är lånad här


Min första kärlek...

 

Jag var 13 år, hade precis börjat läskiga högstadiet med eget skåp och kemilektioner (ih!). Då såg jag Honom med stort H. Han var ett år äldre och ansågs nog som en av skolans snyggaste killar. Vad hade jag att erbjuda honom, mitt självförtroende var nere i källaren och jag kunde aldrig ens drömma om att han och jag skulle ens prata med varandra.

 

Hela högstadiet tänkte jag på honom, jag drömde om honom, fantiserade om hur det skulle vara om jag blev hans tjej...

 

När han slutade 9an var jag otröstlig, nu skulle jag inte alla fall få se honom i skolan varje dag och han skulle börja gymnasiet på en annan ort och flytta, så vi skulle inte ens ses av en händelse någon gång på byn...

 

14 år och okysst... man går liksom vidare i livet då, hittar nya föremål för beundran och drömmar, för inte vågade jag väl ta steget och verkligen tala om för någon stackars kille att jag var kär och intresserad...

 

Första året på gymnasiet, det var påsklov och vi var ute och festade loss, då ser jag Honom där på dansgolvet med sina gamla kompisar från högstadiet.

Min kompis pushade mig, så klart du måste bjuda upp honom nu när du har chansen! Så när det blev tryckarläge så gick jag fram och bjöd upp - och han sa ja!

Vi dansade flera danser och pratade också en del. Han berättade att han hade varit intresserad av mig då på högstadiet och att han tyckte att jag var söt... ingen av oss vågade ta första steget och då när vi sågs igen var jag kär i en annan och han hade flickvän så det blev inget mer än en kram och ett hej vi ses kanske någon gång.

 

För några år sedan såg jag honom igen, jag satt i en bil och vi körde om hans bil i stadstrafik, han hade inte mycket hår kvar, i baksätet satt 1 barn och en mamma och i framsätet satt en bebis. Han såg trött ut, så där som småbarnsföräldrar tenderar att göra, men någonstans i all den vuxna mannen med familj så såg jag 14 åringen... Han med snabba moppen... drömkillen...

 

I morgon: Mina föräldrar... oj oj oj - mamma å pappa - håll i hatten! :)

Skapa flashcards